60 år sedan DC-3:an sköts ner

Idag är det exakt 60 år sedan som ett sovjetiskt jaktflygplan av typen MiG-15 sköt ner det ena av det svenska Flygvapnets tre Tp 79 (DC-3). Det inträffade fredagen den 13 juni 1952 då flygplanet, med registreringsnummer 79001, var ute på en signalspaningsflygning över Östersjön. Efter attacken kraschade 79001 i havet och sjönk till botten. Ombord fanns en besättning på åtta man. Av dessa har fyra återfunnits döda på haveriplatsen, medan de övrigas öde fortfarande är okänt.

DC-3:an återfanns av ett privat dykarlag på sommaren 2003, däribland piloten och författaren Anders Jallai. Flygplansvraket bärgades av Försvarsmakten i mars 2004 och transporterades till Muskö-basen, där bilden ovan är tagen en tid senare.

DC-3:ans öde en av Sveriges mest omskrivna och uppmärksammade händelser som inträffade under det Kalla kriget. Eftersom en Tp 47 Catalina som tre dagar senare spanade efter DC-3:an också blev attackerad av sovjetiskt jaktflyg och tvingades nödlanda på vattnet av en sårad pilot, kom detta att bli känt som Catalina-affären.

Försvarsmaktens tekniska utredningsrapport gällande 79001 är också intressant läsning.

Dessa dokument fann jag av en händelse i Svensk Flyghistorisk Förenings arkiv i Stockholm. Här framgår att flygplanet 79001 levererades från den centrala verkstaden CVV i Västerås till F 8 i Barkarby två dagar före julafton 1950 och formellt blev godkänt den 15 januari 1951. Flygplanet var således i tjänst under knappt ett och ett halvt år.

Vraket av DC-3:an finns sedan 2010 utställt i Flygvapenmuseum på Malmen. Intill finns en utställning som utförligt beskriver händelserna under de dramatiska junidagarna 1952. Hela denna avdelning av muséet är enligt min uppfattning skickligt och stämningsfullt utförd. När man betraktar det svårt sargade flygplansvraket är det svårt att inte bli känslomässigt berörd av denna tragiska händelse. Mina tankar går till besättningen och deras anhöriga, särskilt idag.

Annonser

2 svar till “60 år sedan DC-3:an sköts ner

  1. Det här är verkligen värt att uppmärksammas, och även att upplevas på muséet. Utställningen är fantastisk. När jag kom ned för trappan till DC-3-utställningen och såg planet ligga där så var det oerhört mäktigt – snacka om historiens vingslag. För den som inte varit där kan jag bara säga: gör något åt det!

  2. Jag minns hur nedskjutningen och besättningens vidare öden berörde mig när mitt flygintresse tog fart i mitten av 70-talet, och efter att ha läst Roger Älmebergs bok blev frågetecknen ännu fler… Senare blev jag bekant med sonen till en av besättningsmedlemmarna, och berördes igen. När jag sedan en aprilkväll 2004 flög ut till Belos för att hämta hem en av de då anträffade besättningsmedlemmarna så var det svårt att vara opåverkad. Det var en klart märklig känsla att sitta helt ensam i helikoptern, mitt över mörka Östersjön, och veta att en av de män vars öde jag funderat över nu låg bara en meter bakom mig… och snart skulle vara hemma igen efter drygt femtio år.

    Jag rekommenderar verkligen ett besök vid DC-3´an på Flygvapenmuseum… ett stycke nutidshistoria som fortfarande berör.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s