När HKP 4 ”Yngve 70” var ny

04070 549I helgen som gick var det äntligen dags att flyga igen för HKP 4:an ”Yngve 70”. Det är en kunnig och erfaren grupp personer från det tidigare Marinflyget i Göteborg som under många år verkat för att det ska bli verklighet. Tillsammans med Aeroseum förtjänar de massor med beröm för sin insats. Det är en kulturgärning, de håller minnet av svenskt militärflygs historia levande.

Bilden visar dock inte det historiska tillfället när ”Ynge 70” flögs igen på Säve. Bilden tog jag på Bromma den 6 mars 1974. Då var helikoptern helt ny och troligen hade den ännu inte flugits i Sverige efter båttransporten från Japan. På bilden har den inte ens försetts med en förbandsbeteckning, vilken brukade finnas bredvid kronmärket på tanken.

”Yngve 70” är en HKP 4C, vilket indikerar att den licenstillverkats av Kawasaki i Japan. Den godkändes formellt den 31 maj 1974 och tilldelades 2. Helikopterdivisionen på Säve. Den var i drift till 2011 och nu ser vi fram emot att få se den flygandes på flygdagarna 2019.

Läs gärna mera om HKP 4 genom att klicka på denna länk samt denna.

Annonser

Glädjande nyhet – Flygvapenmuseums DC-3 rustas upp

72-549 FVMdc3a

Det flesta flygmuseer världen över har gemensamt att de lider av ständig brist på hangarutrymme och Flygvapenmuseum på Malmen är inget undantag. Det sliter naturligtvis hårt på museiföremålen som tvinga förvaras utomhus, vilket ibland i ett flyghistoriskt perspektiv kan få beklagliga konsekvenser. Ett exempel är museiledningens val för några år sedan att skrota den första Viggen, som skadats av att ha stått utomhus under flera decennier.

På bilden ovan ses Flygvapenmuseums Tp 79 (DC-3) och Tp 52 Canberra, två flygplan som stått ute sedan 1981 respektive 1974, vilket som synes har satt sina spår. Men nu är det ändring på gång. Igårupptäckte jag nämligen på en blogg publicerad av Flygvapenmuseum att Tp 79:an ska rustas upp. En glädjande nyhet som presenteras av Torsten Nilsson, chef för museets samlingsenhet. Läs gärna hans inlägg genom att klicka på denna länk. Där framgår även att Flygvapenmuseum söker frivilliga som vill hjälpa till att återställa flygplanet till fint utställningsskick.

72-549 C77 b

Den här bilden visar samma Tp 79, fotograferad på Bromma i februari 1974. Flygplanet flögs då av transportflygdivisionen på F 3 och hade Malmen som hemmabas. Denna Tp 79, nummer 79007, blev senare den första att tas ur tjänst när avvecklingen av typen påbörjades. Den sista flygningen med den gjordes i oktober 1981.

Kul om flygplanet kan återfå delar av detta utseende, med orange färgfält på kroppen och vingarna – men gärna med flottiljsiffra 8 i stället för 3 och S.t Erik-emblem på nosen. Flygplanet tillhörde nämligen under större delen av tiden i Flygvapnet just F 8 på Barkarby.

72-549 k08

I sammanhanget kan nämnas att även den Tp 83 Pembroke som förvarats utomhus sedan 1976, började renoveras under 2014. Flygplanet var trots alla år under bar himmel i förhållandevis gott skick. Även här har merparten av arbetet utförts av frivilliga, under ledning av museets flygtekniker Per Björkqvist.

Chieftain sparade kostnader åt Marinflyget

72-549 5411 Liander

Det svenska Marinflyget är mest känt för sina ubåtsjakthelikoptrar av typ HKP 4. Men använde under några år på 1990-talet även fem flygplan av typen Piper PA-31-350 Chieftain. De anskaffades för att spara kostnader på instrumentflygträningen  för erfarna HKP 4-piloter. Så här skrev jag om Chieftain i min bok Flygande försvarare, som publicerades 1993:

Det militära bruket av Cheiftain i Sverige började först 1989. Här har typen fått den militära typbeteckningen TP 54. Normalt äger försvaret all sin flygmateriel, men TP 54 utgör ett undantag. Marinen förfogar över fem plan som hyrs från ett privat företag i Göteborg.

Den viktigaste anledningen till anskaffningen av TP 54 var att låta marinens mest erfarna HKP 4-piloter öva intrumentflygning till en lägre kostnad jämfört med att flyga HKP 4. Piloter som har mer än 1000 timmars erfarenhet av HKP 4 får sin flygtidstilldelning reducerad med 20 timmar per år. I stället flyger de 35 timmar årligen i TP 54 för att få en kontinuerlig träning i instrumentflygning. Detta är lönsamt ur ekonomisk sypunkt. Kostnaden för en flygtimme med TP 54 är endast en dryg sjundedel mot motsvarande pris i en HKP 4.

Dessa flygningar med TP 54 genomförs oftast med ett nyttosyfte där intrumentflygträningen blir ett naturligt inslag. Person- och materieltransporter är vanligt förekommande, ibland även åt andra militära myndigheter.

72-549 544111 Liander

Bilderna är tagna på Bromma i början av maj 1993. Läs gärna mera om TP 54 och de olika flygplanens öden hos den flitige bloggaren Lae. Kul att han uppmärksammar den svenska militära användningen av en flygplanstyp som vi annars är vana att se flyga hos civila operatörer.