När HKP 4 ”Yngve 70” var ny

I helgen som gick var det äntligen dags att flyga igen för HKP 4:an ”Yngve 70”. Det är en kunnig och erfaren grupp personer från det tidigare Marinflyget i Göteborg som under många år verkat för att det ska bli verklighet. Tillsammans med Aeroseum förtjänar de massor med beröm för sin insats. Det är en kulturgärning, de håller minnet av svenskt militärflygs historia levande.

Bilden visar dock inte det historiska tillfället när ”Ynge 70” flögs igen på Säve. Bilden tog jag på Bromma den 6 mars 1974. Då var helikoptern helt ny och troligen hade den ännu inte flugits i Sverige efter båttransporten från Japan. På bilden har den inte ens försetts med en förbandsbeteckning, vilken brukade finnas bredvid kronmärket på tanken.

”Yngve 70” är en HKP 4C, vilket indikerar att den licenstillverkats av Kawasaki i Japan. Den godkändes formellt den 31 maj 1974 och tilldelades 2. Helikopterdivisionen på Säve. Den var i drift till 2011 och nu ser vi fram emot att få se den flygandes på flygdagarna 2019.

Läs gärna mera om HKP 4 genom att klicka på denna länk samt denna.

Fanbäraren HKP 4

Idag är det Sveriges nationaldag och min helikopterfavorit HKP 4 passar bra som fanbärare. De två helikoptrarna på bilden, ”Yngve 64” och ”Yngve 71”, tillhörde Marinflyget och var baserade vid helikopterdivisionen på Berga.

”Yngve 64” finns numera utställd i Flygvapenmuseum på Malmen. ”Yngve 71” såldes i slutet av 2012 till det amerikanska företaget Columbia Helicopters. och den kanske fortfarande är i drift.

Läs gärna mera om HKP 4 hos bloggaren Skipper.

Chieftain sparade kostnader åt Marinflyget

Det svenska Marinflyget är mest känt för sina ubåtsjakthelikoptrar av typ HKP 4. Men använde under några år på 1990-talet även fem flygplan av typen Piper PA-31-350 Chieftain. De anskaffades för att spara kostnader på instrumentflygträningen  för erfarna HKP 4-piloter. Så här skrev jag om Chieftain i min bok Flygande försvarare, som publicerades 1993:

Det militära bruket av Cheiftain i Sverige började först 1989. Här har typen fått den militära typbeteckningen TP 54. Normalt äger försvaret all sin flygmateriel, men TP 54 utgör ett undantag. Marinen förfogar över fem plan som hyrs från ett privat företag i Göteborg.

Den viktigaste anledningen till anskaffningen av TP 54 var att låta marinens mest erfarna HKP 4-piloter öva intrumentflygning till en lägre kostnad jämfört med att flyga HKP 4. Piloter som har mer än 1000 timmars erfarenhet av HKP 4 får sin flygtidstilldelning reducerad med 20 timmar per år. I stället flyger de 35 timmar årligen i TP 54 för att få en kontinuerlig träning i instrumentflygning. Detta är lönsamt ur ekonomisk sypunkt. Kostnaden för en flygtimme med TP 54 är endast en dryg sjundedel mot motsvarande pris i en HKP 4.

Dessa flygningar med TP 54 genomförs oftast med ett nyttosyfte där intrumentflygträningen blir ett naturligt inslag. Person- och materieltransporter är vanligt förekommande, ibland även åt andra militära myndigheter.

Bilderna är tagna på Bromma i början av maj 1993. Läs gärna mera om TP 54 och de olika flygplanens öden hos den flitige bloggaren Lae. Kul att han uppmärksammar den svenska militära användningen av en flygplanstyp som vi annars är vana att se flyga hos civila operatörer.