När Draken lämnade Skavsta

72-549 tavl

Dessa bilder togs på F 11 i Nykping den 20 juni 1979. Griffeltavlan sitter på den bortre väggen i ordersalen hos flottiljens andra division, kallad Sigurd Blå. Den visar flygplansfördelningen mellan de åtta piloter som ska flyga den officiella avskedsflygningen inför flottiljens nedläggning. Längst till vänster ses en skiss över den rutt som divisionen ska flyga över Södermanland.

72-549 rd

Ute på plattan hade teknikerna och de värnpliktiga vid andra stationskompaniet ställt upp tio flygplan S 35E Draken. Åtta för flygning, med två som reserver. Flygplanstypen hade kommit till F 11 med början 1965 och Sigurd Blå var nu den sista av Flygvapnets tre divisioner som flög den kamera-utrustade fotospaningsversionen av Draken.

72-549 s59

Avskedsflygningen skulle ske med två fyrgrupper, under ledning av flygchefen överstelöjtnant Sven Sjöling. Han flög flygplanet ”Sigurd 59″, som här taxar ut till start på bana 27.

72-549 grp

Starterna skedde rotevis och därpå intogs formationen, som satte kurs mot Nyköping, följt av Oxelösund. Där svängde man norrut, passerade Södertälje och svängde västerut för att via Strängnäs flyga över Eskilstuna. En vänstersväng gav en sydlig kurs mot Katrineholm och sedan styrde man hemåt för en sista passage över Skavsta.

72-549 lnd

Längst bak i formation flög fältflygaren kapten Kjell Dahlberg. Han fick således äran att landa sist i flygplanet ”Sigurd 56″.

72-549hngr

Efter en avskedsceremoni framför flygplanen var det officiellt slutfluget på F 11. Flygplanen ställdes upp i den stora hangaren som användes för Draken-divisionerna Sigurd blå och Sigurd Gul. Någon enstaka av dem flögs därifrån för att användas av Försökscentralen på Malmen, men för flertalet väntade skrotning. F 11 var under många år Flygvapnets största flygflottilj – men nu var det historia.

Studieobjekt på Johannisberg: En Sk 16 Harvard som fick nytt liv

72-549 Sk 16 16068 Johannisberg 1 Liander

I serien om flygplan som varit instruktionsobjekt på Zimmermanska skolan på Johannisberg, har turen kommit till en Sk 16A Harvard med nummer 16068. Licenstillverkad av det kanadensiska företaget Noorduyn i Montreal 1942 och använd som skolflygplan under Andra världskriget.

Efter att ha sålts som överskottsmateriel till Sverige 1946, kom det till Flygvapnet på sommaren 1947.  Efter tjänst både på Ljungbyhed och i Uppsala, flögs det i många år vid F 8 i Barkarby, för att slutligen överföras till F 3 på Malmen. Det togs formellt ur tjänst i mars 1972 och blev ett instruktionsobjekt på skolan i Västerås.

När bilden togs på sommaren 1983 stod det undanställt utomhus och det är tveksamt om det fortfarande användes i utbildningen. Anledningen till att motorn är borta, är troligen att den ingick i ett parti som såldes till ett amerikanskt företag när Sk 16 togs ur tjänst 1972.

Under 1980-talet hade medvetenheten om värdet av att spara historiska flygplan ökat och denna Sk 16 överfördes senare till Flygvapenmuseum på Malmen. Många år senare hamnade flygplanet i Göteborg. Numera hör den hemma på Säve och är utsökt renoverat till flygande skick av ägaren Svante Kilén. Resultatet ses på bilden nedan, där Svante Kilén taxar flygplanet på Skå-Edeby i september 2011.

72-549 LIB4566 Liander

Flygplanet har ett färgschema som officiellt infördes 1964 och visar ett flygplan tillhörande F 9 på Säve. Just denna Sk 16 har visserligen aldrig tillhört flottiljen, men märkningen syftar symboliskt på flygplanets nuvarande hemmabas.

72-549 16rote

De senaste två åren har denna Sk 16 visats upp på de största flygdagarna i landet. Denna bild är från Västerås flygmuseums flygdag i maj 2013. Pilot vid detta tillfälle var Alf Ingesson-Thoor, med Olle Norén som rotetvåa i Janne Anderssons Texan kallad ”Snoopy”. Två av sex flygande Sk 16 i den svenska veteranflygflottan. Nu väntar vi med spänning på att snart  få se ytterligare en i luften.

Vattenbombare flög i Sverige redan 1995

72-549-uusjö

Den katastrofala skogsbranden i Västmanland har bland annat riktat fokus på de vattenbombande flygplan som hyrts in från Frankrike och Italien. De har i dag fått stor uppmärksamhet i massmedia, liksom det faktum att det i Sverige inte finns några flygplan med denna förmåga. Men det har tidigare utretts om Sverige skulle anskaffa amfibieflygplan av typen CL-415. Men då får vi gå tillbaka till mitten av 1990-talet.

Letade rätt på några bilder som jag tog 1995-96, i samband med att Räddningsverket hyrde in en Canadair CL-215 för utprovning och som genomfördes i samarbete med Kustbevakningen. Flygplanet  baserades på Skavsta flygfält i Nyköping och flögs med radioanropet ”Skopan”. Den översta bilden är tagen vid Stadsfjärden i Nyköping, där det demonstrerades hur det går till att fylla flygplanets vattentankar.

72-549-UUa

CL-215 konstruerades under 1960-talet och drevs av två kolvmotorer av typen Pratt & Whitney R-2800, med 2 100 hästkrafter vardera. Flygplanet hyrdes in från det kanadensiska företaget Conifair i provinsen Quebec. På bilden ses hur de stora luckorna till vattentankarna är öppna.

72-549-UUt

Så här såg det ut inuti flygplanet, närmast i bild det två stora vattentankarna som totalt rymmer 5,7 kubikmeter vatten.

72-549-215415

Den här bilden togs på Skavsta i maj året därpå. Samma CL-215 var tillbaka, men i bakgrunden ses ytterligare en vattenbombare.

72-549-415

Under sommaren 1996 hyrdes nämligen också denna turbinmotordrivna CL-415 och som till och med var försedd med både Räddningsverkets och Kustbevakningens emblém.

Även om utvärderingen av de två försöksperioderna var positiv, köptes som bekant aldrig någon vattenbombare till Sverige. Men nu är spekulationerna kring en eventuell anskaffning igång i media. Det återstår dock ännu att se om det blir något flygplanköp i framtiden. Kanske modellen med att hyra in förmågan under sommarperioden kan vara en lösning?

Bloggade även om brandsläckning från luften förra sommaren, då om en insats med flygvapnets HKP 10. Inlägget finns här.

Tipsar också om ett tv-inslag från SVT Sörmland som handlar om ”Skopan” 1995, samt en artikel i Södermanlands nyheter.